LT: Mångfacetterad körgala

Decibels Joyful, Joyful gav mersmak. Jag imponerades också av Decibels val att göra G. Hahns Rondo Lapponico som är körrepertoar som kräver ett modigt och välklingande gäng. De lyckades riktigt bra, men jag skulle gärna höra den igen fullständigt vässad av dessa goda sångare. Däremot gillade jag inte den svaga med dock förstärkning som fanns i lokalen. Tyvärr bjuder ju inte Gamla teatern i sitt nuvarande skick på så mycket av den naturliga akustiska varan, vilket jag föredrar. Basregistret blev missvisande för alla körerna och missarna och svagheterna i en del stämmor lite väl tydliga. Jag är heller inte så förtjust i det vibrato som några av sopranerna i Decibel använde sig av. Enligt mitt tycke bör man välja: amerikansk körtradition med vibrato i alla stämmor eller skandinavisk utan. Ingen hemlighet att jag föredrar den skandinaviska som erbjuder den bästa möjligheten till ren och egal körklang. Att inte kunna dölja några skavanker.

Lena Byström, LT

ÖP: Körgala spred lycka på Gamla Teatern

Man brukar spara det bästa till sist. Även om Decibel inte längre har samma ungdomliga utstrålning och kvalitet som när de 1998 blev tvåa i Kör-SM så är de fortfarande outstanding. Det visade de speciellt i ledaren Roger Rådströms arr på Georgia on my mind. Sensuellt och lätt gestaltat i en benådad tolkning där sången fick eget liv i kören. Musik av annat slag var Gunnar Hahns Rondo Lapponico fyllt av jojk och vildmarksskrin och flammande norrsken. Dramatisk naturlyrik suggestivt framfört. Mindre lyckade var Wade in the water som fick ett splittrat framförande med uppdelad kör liksom Beethoven/Dykes Joyful, joyful med soloinslag av Rådström.

Bernt Carlsson, ÖP